Tänkte dra mina hemska upplevelser i korthet.
Långfredagen: Låg i soffan, gick upp för att besöka toaletten. Smärta spred sig i min vänstra sida, vid midjan. Trodde slutet var nära. Skrek, grät, kräktes, skällde på sambo. Rädd! Hamnade på akuten i Lund. Var där i hela nio timmar och 30 minuter. Efter sju timmar såg jag till en läkare för första gången. En virrig läkare. Med hjälp av kollegor diagnostiserade hon min smärta till njursten (kul, verkligen. Har redan haft gallsten så varför inte slå till med njursten?) och skickade hem mig med smärtstillande och en remiss till njurundersökningen. Tack för det!
Och som om en hel natt, på en hård brits, på sjukhuset inte var nog så kom nästa äventyr.
Igår (tisdag): Skulle till tandhygienisten. Livrädd för tandläkare och alla andra som hör där till. Blev rekommenderad att prova en ny bedövningsgel. Min sista stund var åter inne. Allvarlig allergichock. Tack för den! Jag tänkte, på allvar, att jaha det är så här det känns att dö. Kan inte beskriva känslan mer än att hela kroppen rusade samtidigt som den bedövades. Otäckt! Försvann! Åkte ambulans till akuten i Malmö. Denna gång ansågs mitt tillstånd vara allvarligare och fick hjälp meddetsamma. Skickades hem fem timmar senare med medicin och påbud om att jag inte fick vara själv under natten och komma in så fort jag kände mig konstig. Sov jag mycket inatt? Nej! Idag har jag varit på apoteket och hämtat ut tre olika mediciner, varav en en sådan epipen. En remiss är även skickad till allergimottagningen i Lund. Jag som varit så stolt över min ej allergiska kropp.
Jag har lärt mig två ny saker:
1. Om man varit exembarn (vilket jag har varit/är) så har man en tendens, att i vuxen ålder, lättare få ellergi. Hade ingen aning om detta!
2. Det är verkligen farligt att gå till tandläkaren!
Nu är jag skärrad och trött! Min kropp är trött! God natt!
Kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar