Denna vecka har varit otroligt känslosam och snabb i svängarna. Det har hänt mycket och jag har försökt hänga med så gott jag kan. Det är svårt när känslorna rusar inom sig, och återigen inser man att livet är skört.
Ledsam orättvisa
Ringde S i måndags, mest för att prata skit. Tanken var ett snabbt samtal så att jag kunde gå och lägga mig i tid för en gångs skull. Så blev det inte. Så fort hon svarade hörde jag att något var fel. Fel med stort F. Ett par vänner till oss håller, i skrivande stund, på att förlora sin dotter, två veckor gammal. Fruktansvärt! Plötslig spädbarnsdöd säger läkarna. Jag har inga ord. Jag vet inte hur det är att ha barn men jag kan sätta mig in i känslan om hur det är att förlora någon man älskar mest av allt. Hela veckan har jag varit nedstämd och orolig. Vi vet ju alla om det men ändå ska vi bli påminda om det, ofta på ett tragiskt sätt, ja att livet är skört. Att vi kan inte göra någonting om det är meningen. Att en sekund kan förändra ens syn på livet.
Rädsla
Jag trillade på väg till bussen i onsdags. Sju tusan vad ont det gjorde. Vanligtvis har jag snabba reflexer men denna gång hade jag inte en chans. Det var så satans halt och det gick så snabbt att jag inte hann reagera förrän jag låg på marken och grät. Slog svanskotan och huvudet. Det tog ett tag för mig att resa mig. Jag bara låg där och grät. Så rädd blev jag. Jag har aldrig slagit huvudet så hårt förut. Jag riktigt hörde dunsen. Gråtande gick jag vidare mot bussen, samtidigt som jag ringde mamma och sambo. Resten av dagen gick jag som i ett töcken. Jag fick inte någon hjärnskakning men jag gick hela tiden och oroade mig för det. Nu är det inte det som oroar mig, utan att jag har ont i nacke och rygg.
Stress
Det har varit ovanligt stressigt på jobb, och det är inget som kommer förändras, tyvärr. Så är det när man har många åtaganden. Tre tunga ämnen, stödundervisning i ridning, stalltjänst (bara en gång i veckan men ändå), leder trygghetsrådet (antimobbning)...
Det blir en del arbete och därför har min arbetsgivare höjt min tjänst till 100 %. Roligt, det var det jag ville men det kommer enbart hjälpa på lönekontot, inte i själva arbetet. Så blandade känslor är det men såklart evigt tacksam för en fulltidstjänst.
Besvikelse
Förra helgen satte jag igång att läsa Awakened. En bok jag väntat på sedan i somras. Jag hade höga förväntningar och jag trodde att jag skulle komma in i den världen igen. Tyvärr blev jag besviken. Det kan ha att göra med att det hänt så mycket och att jag inte haft tid att verkligen sätta mig in i boken, eller så var den inte lika bra som de andra böckerna, och därför kom jag inte in i historien. Vet inte men besviken blev jag. Historien var platt och alldeles för kort. Hoppas verkligen att nästa bok håller högre kvalité.
Ångest
Under veckan har jag varit en otroligt lat hundägare och detta har jag ångest för! Jobbigt men hundarna har verkligen inte varit prioritet 1 och det känns inte rätt. ÅNGEST!
Kärlek
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar